Love, is flexible, not a constant.. Make a point!...
Till och från så hatar du till och med dig själv, "fan ja skulle ha gjort si, så eller inte alls", alla har dom känslorna ibland, o hur ska man då kunna älska någon konstant om man inte ens älskar sig själv konstant.
Ibland älskar du din käraste, ibland lite mindre, kanske inte alls ibland. Det som är viktigt är att man ska kunna tycka olika, utan att vara arg och man måste inse att det är när jag förtjänar det som minst som jag behöver det som mest...
Men hallå... om man hatar sig själv för att man i eftertankens kranka blekhet får för sig att "äh vaffan, jag borde ha gjort SÅDÄR istället"... då kräver man ju av sig själv att man ska vara synsk...
Kanske lite VÄL hårda bud i mellerud, va? :-)
Alla gör sitt bästa utifrån de förutsättningar som finns i stunden då besluten fattas, inklusive en själv. Att det blir fel ibland - det är bara att förlåta sig själv (och alla andra klanthäckar... så länge de velat väl så är ju allt bra ändå, hur fel det än blev...) och gå vidare.
Men sen - "när man förtjänar det som minst, då behöver man det som mest..."? Inte möjligt att omsätta i praktiken. För i förlängningen innebär det att man typ måste hälla kärlek över tex Anders Eklund. Inte riktigt så att jag kan tycka att någon "menar väl" när de kidnappar och mördar folk. Sorterar inte riktigt in under "välvilligt misstag..."
:-)
Grymt inlägg måste jag säga, synd att mr/mrs vis vill vara annonym :D, Jag håller med helt och hållet..
Saken är den att jag tänkte ut allt på engelska och formuleringen på svenska blev inte riktigt densamma...
Huvudpoängen i detta är endå att Kärleken är inte konstant utan flexibel, och klart ingen kan vara synsk..
Men utifrån valen man gör så blir inget perfekt och personen man i fråga älskar utgör en hel del val, och känslor till sig själv, oavsett det gäller självsäkerheten eller tankar om sin egen vikt sviktar, utan att någonting speciellt har hänt.. känslorna viker, poängen var en förenklad text om detta.
Klart man inte ska hälla kärlek över enlund, han har ju en sjukdom, han behöver man hälla en kopp med vård på... men det kanske skulle bli hans kärlek... alltså,, min vård om jag inte förtjänar det, kasnke är kärlek... han förtjänar kanske o bli slängd i en grotta, men man borde kanske ge han vård..
Jag kanske oxå förtjänar en grotta, men kasta kärlek på mig och jag har lärt mig något istället för att jag går o gör om samma misstag....
de e svårt att överföra tankar till text och få en annan person att tänka samma saker som en själv när man blir begränsad av tolkningens konst.. så som att tolka bibeln, det har ju folk lyckats med på många olika sätt men endå står det samma sak i den... 34000 undergrupper till demn kristna religionen finns.. men bara 1 bibel som är kristen..
aja i made my point :D, utveckla det jag skrev efter eget behov.. o ja tror att man måste utgå ifrån att kärleken inte är kosntant.. den behöver ju inte flexa varje dag, men att man är medveten om att det kanske kan bli en variabel stund, men att den är tillfällig! ..
// Tack för inlägget! liked it :D
Tack själv! Kul med filosofisk debatt såhär på kvällskvisten! Cred till dig! :D
Det beror på personligheten vilka som "lär" sig något av att få kärlek när de inte förtjänar det och gör bättre nästa gång... och vilka som enbart tappar respekten för den som ger dem kärlek de själva inser att de inte förtjänar, och fortsätter göra likadant (för det gick ju alldeles utmärkt sist...), eller värre (för att de föraktar dem som förlåter vadsomhelst).
Vissa har ju faktiskt inte ens en enda fungerande indian i kanoten, bortsett då från Blinda Buffeln och Galna Göken som bara dricker för mycket eldvatten, slåss med varandra och tyvärr mest riskerar att sänka kanothelvetet i sina försök att karva in jönsiga tags i skrovet... :D
Och ja, jo kärlek är ju flexibelt och flyktigt... men jag har nog aldrig trott att den varit konstant heller, så jag har väl sluppit bli besviken på sakernas tillstånd just där...
Men samtidigt...
Man älskar ju inte sina föräldrar mindre bara för att man växt upp, flyttat iväg och lever ett annat liv, fullt av andra saker och personer - än man gjorde just när de var som de viktigaste personerna i ens liv? Eller när älskade människor dör ifrån en, eller bara försvinner iväg lite från huvudet på en av mer vardagliga, praktiska skäl?
Isf är väl kärlek en konstant känsla? Det är mer livet runtomkring som flexar...? ;)
Var jag jobbig nu?
Kramar på sig!!
Hah nej ingen fara :), uerm, egentligen så stämmer ju så sjukt mycket många säger, men för andra stämmer det inte alls, detta pga av att vi är 6 miljarder människor o i stort sett så fungerar vi alla olika på intryck osv.. egentligen rätt så svårt att vara någon form av guru när faktorerna är 10000000 olika i alla 6 miljarder fall...
Kanske därför Gurus, präster, o andra galningar har försvunnit ur sammhället...
Zeitgeist 2, på slutet så säger han..
"The teacher, the Guru, the father of all knowledge is inside u", Någonting som det.. o det är väl något sådant han menar...
FAST, nu gjorde jag ju GURU av den jäveln.. haha, o sånna kom ja precis fram till att de itne finns.. :D
Men men, Zeitgeist, is tha shiet. :D..
Vem är ms anonym då?,, ja tror det är sparvel! men bara en gissning. :D
